Jag brukar bli tämligen berörd av alla dessa dystopier som jag envisas med att läsa. Inget undantag var det att läsa Slutet av Mats Strandberg. Tårarna rann nerför kinderna i vanlig ordning. Den kändes så påtagligt nära att det var svårt att värja sig.
Jag har mina misstankar om att läsa Trojanerna av Lova Lovén kommer vara snäppet värre, i och med att den utspelar sig på "hemmaplan" i Malmö. Återkommer med rapport när jag är klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar